På agendan idag:

Åh, finns det något jobbigare än att veta att man ligger efter med skolarbetet? -.-"
(Okej, visst, det finns värre...)
Efter ett stenhårt pass med att "måla upp" en person som jag kommer arbeta med genom att använda mig av olika motivationsteorier & beteendeförändringsmetoder, så blev jag galen i huvudet av just alla dessa förbaskade MOTIVATIONSTEORIER så jag MOTIVERADE mitt arsle ut genom dörren och sprang en runda istället xD
Väl tillbaka arbetade jag med uppgiften ett tag till, tills jag än en gång MOTIVERADE mig upp på vardags/sovrums/köks-golvet och dansade i nån timme... Det är så svårt att låta bli när man sitter där med facit i hand, liksom!
Lärde mig en bit till av "AH" som åtminstone Lisa har varit med och provat på. Älskar den danskoreografin ^^

It's just because I love attitude and nice clothes!
Och att man sen förbättrar konditionen är ju alltid ett stort plus!
(Mina studier har förstört mig, jag VET!!!!!!)

Anyways. Imorgon bär det hemåt igen. Tror fanken aldrig jag kommer stanna här i Luleå över helgen så länge Kristian åker hem till Vidsel. Nog för att jag saknar min familj och mina kompisar också ;P tro inte att jag glömt er.

Förresten, är det bara jag som "slagits" av den underliga värmen idag?? Jag vaknade upp, öppnade balkongdörren och höll nästan på att slå skallen i bordskanten av förvåning. Jag som klätt mig i 13 lager de senaste dagarna - idag hade jag inte ens långkalsonger! Vad pågår? Vad pågår? Har jag missat något? Inte för att jag klagar, onej, jag gillar värme, men det var ändå en överraskning. Det enda dåliga med dagen var att min cykelsadel var blöt när jag skulle till skolan. Vi hade redovisning som jag - om jag ska vara ärlig- inte hade brytt mig särskilt mycket om, men genom någon sorts "förvånandsvärt-varm-dag-mirakel" lyckades jag ta mig igenom det hyfsat. Jag minns inte ett ord av vad jag sa, jag kan ha stått där och pratar och galoscher for all I know, men jag bryr mig icket! Det var den sista redovisningen, så jag är nöjd! Man klarar sig om man står och läser innantill från pappret, vilket många andra gör. Inte ska väl jag vara sämre?

Wow, jag tror jag är på skriva-om-ingenting-som-egentligen-har-någon-betydelse-humör. Det är ju typiskt... jag som hade tänkt se film!

Visste ni förresten att om tar en Christine och placerar henne i ett rum med glödlampor, så väljer glödlamporna hellre döden än att lysa upp hennes omgivning?
Jo, det ska jag tala om att idag när jag vaknade, trött och sliten, så skulle jag tända lampan för att chocka mig själv till vakenhet. Men när jag tryckte på knappen sa lampan poff och rummet var lika mörkt. Sen när jag kom hem från skolan för att äta lunch, gnolandes på en glad melodi, tryckte jag på strömbrytaren till taklampan - åså poff... Ingen mer taklampa.
Jaha?

Senare under dagen när jag skulle slänga soporna (ni vet vart det här är påväg, eller hur? Jag måste också påpeka att det var mörkt ute) hade jag också med mig en glasburk som jag skulle slänga. Lampan i avfallsrummet är alltid tänt, men just idag när jag såg mig över axeln för att se om någon mördare smög omkring i mörkret, och jag precis släppte ner glasflaskan med en krasch... så SLOCKNADE DEN FÖRB. LAMPAN! Jag tror jag blev så rädd att läkarna nog skulle finna min levern någonstans i min vänstra axel om de skar upp mig. Hjärtat skulle de antagligen finna darrandes av skräck någonstans bakom lillhjärnan.

Geesh...

Anyhow. Det är iaf min tragiska historia med glödlampor. Jag har det tufft, eller hur?