På agendan idag:

Från ungefär 05:45 till omkring 09.00 kände jag mig som den där isbjörnen. Faktiskt hade beskrivningen varit bättre om Isbjörnen strippat av sig pälsen och blivit berövad sin frukost innan han satte sig på det där isblocket och huttrade.

Kristian sov hos mig inatt (ze cutiepie ^^) och jag uppskattar verkligen alla gånger han finner tid till lilla mig och min ännu mindre lägenhet, men just idag lovade jag honom att jag skulle göra honom sällskap till busshållplatsen som finns ungefär vid dollarstore eller den där rondellen med en boll i mitten. Det tar ungefär 20 minuter att gå dit från Vänorts.

Hur som helst så tvingade jag mig ur sängen halv 6, tågade fram till mina kläder och tog på mig dem. Sen blev min otroligt hjärtvärmande lycka mer intensiv när vi kollade på tempmätaren och såg att det var 20 minus. Hallelujah. Det är precis så man vill börja sin dag; som en halvvaken ispinne!

Jag frös mest om ansiktet faktiskt. Och halsen! Jag var tvungen att använda min lite tjockare jacka, men även om den är tjock och varm har den en brist och det är halsen. Den täcker ingenting runtom halsen och försöker man värma den genom att göra "en sköldpadda" så fryser man mest troligt fast med läpparna på kedjan.
Kristian lämnade mig åt mitt öde (åh, nämnde jag att det riktigt grävde i magen på mig, eftersom vi var tvungna att fara innan frukost? Kristian fick hoppa in i en varm buss och äta sina smörgåsar med jokkmokks skinka, medan jag fick trava hemåt och hemsökas av förbi-joggande cornflakes och müsli...)

WHAT?! Jag kollade just på klockan... jag tror de har nån sorts tidsförvrängare gömd här i biblioteket, för jag svär på att jag har suttit här i evigheter men klockan visar 10 minuter bara!

Jag fick mig i alla fall min mat tillslut, men jag blev aldrig densamma igen (föränn kring 09.00, som sagt). Jag frös och jag frös och jag frös, även om jag kröp ihop under mitt duntäcke och vred upp elementet på max igen. När jag och Kristian kom "hem" igårkväll var det 25 grader varmt i min lägenhet, vilket är ett rekord, och därför var jag tvungen att vrida ner elementet så att Kristian skulle överleva.
Nu var det också så, nämligen, att jag skulle på gruppträff hos mina klasskompisar som bor ungefär en timmes vandring från Vänorts, men tror ni att jag- efter morgonens upplevelser- ville ge mig ut i kylan igen? Nä, vet du vad! Jag hoppades att jag skulle kunna använda kylan som en ursäkt för att stanna hemma, men jag såg till min besvikelse att temperaturen gick uppåt. När väl solen kom fram steg den asfort.

Jag kunde alltså inte använda kylan som min bundsförvant, utan fick gott ge mig ut i den, nu, 16 gradiga kylan. Som TUR var valde jag att prova om min bil startade, vilket den gjorde! Jag slapp gå i en timma! (imorgon kommer jag måsta göra det, men det är en annan historia).

5 timmar senare kom jag hem, sliten, trött och less på Stress och arbetsmiljö och referenser blöh, blöh, blöh.

4 timmar efter det sitter jag nu här, i biblioteket.
Somnade kring 3 och sov till 5 = Huvudvärk.
Åt spaghetti och köttbullar till middag = Slö och tung kropp.
Slö och tung kropp = orkar inte läsa igenom rapporten vi skrev idag.
Orkar inte läsa igenom rapporten = prestationsångest.
Prestationsångest = stress.
Stress = frigörelse av insulin.
Frigörelse av insulin = Fettbildning...

Gud, vad jag är tung i skallen! Skulle inte ha somnat framför tvn och jag skulle definitivt inte ha valt att äta spaghetti idag. When will I ever learn!? Jag mår inte bra av så mycket kolhydrater, obviously.

Nu har klockan faktiskt blivit rätt mycket. Jag ska hinna ta mig igenom hyllorna vid typ Vnaa där mina hälsoböcker finns, för nu har jag plöjt igenom de två som mamma lånade åt mig. Behöver... nya... böcker... gggkkkhhhh.

Då går jag nu :) Have a nice evening!